Sweet Agnes

Detta med religon är ett stort mysterium. Jag menar, jag är kristen. Men om du skulle se mig på stan, skulle du tro att jag var det då? Jag har varit på några läger, konfirmationsläger, läger med kyrkan, m.m. Och om man tar personerna på dom lägrena och sprider ut alla på stan. Om jag inte visste att dom var kristna skulle jag inte tro att dom var det.

För jag har en ganska speciell bild om hur kristna ska vara, dom ska se snälla ut, dom ska ständtigt gå runt och be, dom ska vara försiktiga och blyga. Jag menar, vad är det för ideal? Jag känner jättemånga kristna personer som hoppar runt och skriker hela tiden, som tar för sig av det dom får, som är glada och framåt. Är det inte lite konstigt att jag som vet att alla kristna inte är på ett speciellt sätt ändå tänker mig att dom är det, vad tror då alla som inte är kristna?

Som inte träffar så många kristna, eller inte vad dom vet i alla fall.
För ungefär en vecka sedan chattade jag med en kille på msn som jag har känt sedan förskolan, och helt plötsligt så sa han något, då gick det upp för mig, han är ju kristen! Jag blev så otroligt förvånad, men glad. Han är en sådan person som man skulle kunna träffa på stan och inte förstå att han är kristen.
Det är det som är så underbart, alla är olika, även om några kanske är kristna så betyder det inte mer än att dom tror på något som andra inte tror på, och så är det kanske egentligen med allt?